Jetzt sitzen wir hier, alle aktuellen und zukünftigen Angler , mit Gunnar Johnsons Vermächtnis auf seinem Schoß. Gunnar Johnson ist nicht tot, weil er im September gestorben ist, im Gegenteil, er wird in dem Erbe, das er hinterlässt, wiedergeboren, ett arv med ännu större aktualitet och dimensioner idag än när hans texter och kommentarer skrevs redan för decennier sedan. Det som tillkommit är att vi nu sitter med facit i hand som förklarar varför jorden omges av oväder och klimatkatastrofer medan övergödningen tynger vår livsstil.
Gunnar Johnsons vakenhet och insikt, i förening med ansvarsfulla slutsatser om vår tid på jorden och hur vi hanterar naturkapitalet, tydliggörs idag när fler och fler förstår vidden av människans avtryck. Många anar, faktiskt fler och fler förstår, att varje individ har sin personliga påverkan genom sin överkonsumtion, trots bättre vetande. Mer och häftigare av allt drabbar vår omgivning och trots iakttagelser och vetande är det få av oss som påtar sig det personliga ansvaret för följdverkningarna av sin livsföring.
I sin kommenterande ledare, Dezember 2002, för den utomordentliga tidskriften Flugfiske i Norden, där han ensam utgjorde redaktionen, er schreibt:
“I äldre tid levde naturligtvis människor sitt dagliga liv närmare naturen än vad som är fallet i vårt urbaniserade samhälle, där allt fler allt oftare upplever naturen via TV-rutan. Det gäller generellt och berör även oss flugfiskare. Vi blir också allt mer tekniskt inriktade, samtidigt som naturen blir en ”kuliss” för våra fritidsaktiviteter. Fiskevästarnas många fickor måste fyllas med allt fler prylar, ornitologerna bär omkring på allt exklusivare tubkikare, utförsåkarna tar helikopter till fjälltoppen och de nya jägarna avlägger sin jägarexamen via en snabbkurs.
Men samtidigt tycker jag mig märka hur många flugfiskare idag har tämligen grunda kunskaper om fiskens biologi, hur ornitologerna förvandlas till att enbart bli ”kryssare”, hur skidåkarna avundsjukt bevakar årsmodellen på varandras Gore-Tex jackor och hur jägarna jagar i en skog som de inte längre vet egentligen är ett skogsplantage…”
I samma text påminner han om att ”det finns naturligtvis också många välskrivna och intressanta böcker utgivna under senare år, men den upptäckarglädje man ofta finner hos tidigare generationers författare ger deras böcker en speciell dimension, samtidigt som man finner att deras kunskaper ständigt ‘nyupptäckts’ och görs till moderna erfarenheter i vår tid. Där återfinns Izaak Walton med sin 1653 utgivna bok om den fulländade fiskaren.”
Det är knappt tjugo år sedan Gunnar Johnson tecknade ner de här iakttagelserna med relevanta slutsatser. Under tiden har fiskeintresse och naturupplevelser fått ge ytterligare vika för mobiltelefoner, paddor och eldrivna sparkcyklar som inslag i den intellektuella begränsningen och fysiska orörligheten.
Ett livslångt fiskeintresse hör livet och evigheten till. Jag förmodar att när Gunnar Johnson fick följa med Sankte Per in på molnlagret för att prova ut änglavingar, frågade han: Kan man binda flugor av dom här?

Helgi Jonsson, allhelgonadagen 2021. Till Gunnar Johnsons minne.