Alla människor på jorden har ensamrätt att kalla sig själv för jag! Och den som säger ”vi” är inte ensam! På midsommardagen och framåt kan alla som deltar i firandet på Långå Skans på midsommarafton säga att….”vi dansade runt midsommarstången…” Där uppträder gemenskapen i sin äkta tappning. Där är ingen ensam utan är en viktig länk i den runda kedja  som håller varandra i hand runt en symbol som representerar sommaren och årets andra stora högtid på ett halvårs avstånd från julen. Är det inte märkvärdigt och rent av mänskligt!

Naturligtvis kan man fira för sig själv och många gör det. Men även i avskildhet kan man dela stämningarna som midsommaren innehåller oavsett var man är. Just i det här firandet igår man ändå i en gemenskap. ”Vi i Sverige”.

Med tradition menas bland annat att någonting upprepar sig vid bestämd tidpunkt eller i samband med något som följer ett ärvt mönster. Själva kärnan i en tradition brukar vara av gammalt datum. Midsommarfirandet är av kristet ursprung, som så många andra högtider. Sankt Hans säger man i Norge och Danmark. Den helige Hans, är en förkortning av Johannes, han som föddes den 24 juni, halvåret före Jesus. ’Johannes döparen’ firas i kyrkan på söndag, dagen efter midsommardagen och blir på det sättet en egen högtidsdag. Således är söndag inte ’annandag midsommar’!

Förutom ’den ljuva sommartid’ med ’en vänlig grönskas rika prakt’ och dans kring midsommarstången är ’maten’ ett ankare i själva firandet. När vi sätter oss till bords förtöjer vi oss vi vid en av våra mest älskade mattraditioner, sillen! Och nypotatisen! Och jordgubbarna! Och där platsar någon av fynden i Långåfisket.  Öringen! Grundsjörödingen! Harren! Siken! Abborren! Gäddan (kanske?). Nyrökta med enris är åtminstone någon av dem ett ’måste’ för en rejält midsommarfirande.

Midsommaraftonens måltid är en gemensam upplevelse mitt i årets ljusaste tid!

Glad Midsommar till alla!

Helge Jonsson