FN:s klimatmöte i Madrid avslutades på Luciadagen även om arbete återstår med protokollet. Oenigheten bekymrar den svenske miljöprofessorn Johan Rockström, numera chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research. USA lämnar Parisavtalet, det vill säga den lilla ljusglimten om rätt riktning. Den amerikanske presidenten vill inte erkänna att USA är ansvarigt för några klimatskador. Så är det med den insikten!
Oenigheten i ödesfrågan om klimatet bekräftas samtidigt i årets julhandel som kommer att slå nya rekord, som alltid. Det är bra för sysselsättningen konstaterar både politiker och näringsliv, alltså att julhandeln ökar. Den ger onekligen handeln och näringslivet det som behövs för att betala löner och expandera. Ingen borde ha något emot det. Kvalificerade gissningar från Handelns utredningsinstitut, HUI, pekar mot att julhandeln kommer att omsätta ungefär 80 miljarder, alltså 80 000 miljoner kronor. Av detta är runt 30 miljarder kronor till julklappar. Den totala satsningen via statsbudgeten på utbildning och forskning i Sverige är lägre, ca 75 miljarder.
Vårt svar på FN:s och forskarvärldens skarpa varningar möter vi med ökad konsumtion. Hur går den ekvationen ihop?
Det finns många faktorer som påverkar klimatet. Under senare år är en majoritet av forskare överens om att vi människor genom vår konsumtion är en av de största orsakerna och förklaringarna. Vi nyttjar naturresurser och konsumerar som om vi hade flera planeter att hämta försörjning från. Till de värsta hör vi här i Sverige. Jag är en av dem.
Men är det så allvarligt som sägs och skrivs om i medierna. Sextonåriga Greta Thunberg vädjar om att vi ska lyssna på forskarna. Vi är många som håller med henne. Och lyssnar. Vi är inte lika många som verkligen gör något radikalt åt problemet. Lösningen består ju inte i att vi dövar samvetet med källsortering. Jag ensam bränner årligen upp minst 25 liter bensin när jag fraktar sopor till återvinningen. Plus den diesel som sopbilen bränner. Om alla hushåll bär sig åt som jag innebär det ungefär 120 miljoner liter per år. Då kan jag undra om det spelar någon roll om jag slutar med det. Nej, det betyder inget. Men om alla 4,7 miljoner hushåll skulle göra det, då blir det resultat. Och vad gör jag då? Ja, jag kan ju faktiskt samåka med grannen. Eller egentligen ännu viktigare; jag minskar min konsumtion! Det är ur den som mitt skräp och klimatpåverkan kommer redan i fabriken och sen hemma hos mig. Som konsumtion räknas även det som inte passerar kroppen!
Men är dethär resonemanget något som ska ventileras på Långåfiskets hemsida? Långå Fiskevårdsområdes Föreningen har väl mer jord- och vattennära uppgifter att ägna sig åt. Ja, det också. I veckan som gick hade Grundsjöprojektets styrelse sitt sista möte för i år, bl a om vårt fortsatta ansvar nästa år att rädda Grundsjörödingen åt framtiden. Elbehovet i julhandeln, industrin och juldekorationerna och andra energibehov ska vi ha förståelse för. Samtidigt ska vi inte glömma att det är en av förklaringarna till att Grundsjörödingen drabbats.
Även om jämförelsen haltar vill jag nämna att vårt möte skedde samtidigt med FN:s klimatmöte i Madrid. Och även vi hade således ’klimatfrågan’ på bordet!
Med tillgänglig expertis i vårt möte konstaterades att ’det ser mörkt ut’ för våra kallvattenberoende ädelfiskar i framtiden. Det är något att reflektera över i en fiskevårdsförening! Och för varje sportfiskare! Vi är i alla fall närmare två miljoner. Med ansvar och betydelse. Vi borde förstå och agera. För en gångs skull har alla möjlighet att bestämma!
Helge Jonsson