Idag på nationaldagen hissas flaggan på Långå Skans. Den svenska flaggan! Det är det som är själva poängen och meningen både med skansen och den här dagen att det är just den svenska flaggan som hissas. Ingen annans nationsflagga. Efter freden, som slöts i Brömsebro i Blekinge i augusti 1645, tillhör Härjedalen Sverige och Långå blev en strategiskt viktig plats i landets försvar.
För ett par veckor sedan firade Norge sin nationaldag, syttende maj! Bara drygt tio mil väster om Långå var folk uppklädda i sina nationaldräkter, bunader, om man inte hade köpt sig nya finkläder, syttendemajklär! Skolorkestrarna marscherade, barn och vuxna viftade med norska flaggor; det var feststämning som bottnade i känsla, minnen och samhörighet om nationell självständighet i fred. Det har man stark anledning till i en nation där nazisterna mördade, våldtog, brände och sprängde så sent som på 1940-talet. Att vi haft fred i vårt land i mer än två hundra år hindrar inte att vi gör den här dagen till en högtidsdag av samma anledningar som man firar sin dag i Norge.
Långå Skans så som vi ser den idag var klar efter några intensiva arbetsmånader sommaren 1700 och ersatte då den gamla skansen. Ett gigantiskt projekt som krävde drygt 200 man och som präglade hela byn. Det är frestande att jämföra med Grundsjödammens tillkomst i början av 1970-talet.
På skansens sydsida rinner Långåljusnan, eller ’Långå åå’. På samma sätt flyter den idag som då. I strömmen från Bäkerholmens västligaste spets in mot skansen står öringarna fortfarande. Samma släkt nu som då. Beundransvärt uthålliga trots kraftreglering där vindkraften idag bildar ’vårflod’ flera gånger per dag; blåser det inte måste man fylla på med vattenkraft för att våra behov och krav är sådana.
Här finns grov Ljusnanöring, som mer och mer utvecklar sina lokalt präglade särdrag. Långåljusnan är ju en instängd del mellan två kraftverksdammar. För att gynna den fortsatta utvecklingen av bestånden satsar Långåfisket på avelsbesättning och i närheten av skansen restaureras den gamla yngeldammen. När de vuxit på sig där släpps de i bäcken som tidigare försörjde skansens vallgrav och rinner ut i ”Långå åå”, Långåljusnan!
Vattenströmmen, ’strykan’, är ett dukat bord för öring och andra fiskar som lever här. Det typiska är att när strömkanterna stöter emot de lugnare vattenmassorna ’bromsas’ de upp i kontaktytan och maten virvlar runt några sekunder, tillräcklig tid för att fisken ska hinna välja ut de bästa godbitarna. Har man lyckats landa sin fluga uppströms i de virvlarna deltar man i presentationen av intressanta delikatesser. Förtyngda nymfer och tyngre våtfluga, typ Hedeflugan, fungerar.
Börja vid skansens nedersta del, visserligen lite bökigt, men speycast fungerar, och fiska stegvis uppströms. Börjar du uppifrån och går neråt hinner alla öringar se dig och drar sig tillbaka.
När du fiskat ett trettital meter befinner du dig där soldaterna hämtade vatten i ån. Det gick åt stora mängder som bars i tunga trähinkar. Ämbar! Ett ord som förklarar vad det är till för. Det första ledet handlar om vatten och man kan ju gissa sig till att bar rimligen har med ’bära’ att göra. ’Ember’ betyder vatten på fornsvenska och är en av förklaringarna till att Emån heter det den heter.
Just här ser du den höga flaggstången i skansen. På nationaldagen och många andra dagar är flaggan hissad. Den svenska! Helge Jonsson den 6te juni 2019