Helges krönika maj 2018

Som ett arv från det gamla bondesamhället har vi ett antal ’märkesdagar’. Det heter märkesdag eftersom man skötte kalendern själv i form av en 59,4 centimeter lång träribba (’stock’) som indelade året genom att man skar in ett märke där om tidsföljd (månader) eller märkesdagar som påminde om vad som skulle göras, vad som skulle minnas just den dagen eller tiden. Kyrkans ordning och indelning av året är typisk för vår kultur.

Kristi Himmelsfärds dag infaller 39 dagar efter Jesu uppståndelse på påsken och är dagen då han fördes till himlen inför häpna lärjungar. Dagen är helgdag, vilket innebär ledighet för dem som kan vara bort från arbetet. Meningen med ledigheten har varit att man ska ’gå i kyrkan’, men andra användningsområden har sedan länge dykt upp, till exempel Folknykterhetens dag och Stora Metaredagen.

Personligen är jag naturligtvis inte minst stolt över att Kristi Himmelsfärdsdag även kallades Helgesdagen. Jag vet inte varför, men visst är det ett bra namn, värt att fira med ett glas friskt vatten och besök vid ett fiskevatten!

Nykterheten behöver uppmärksammas årets alla dagar, inte minst av oss som är ute och fiskar. Det är en tillräckligt vinglig utövning även i nyktert tillstånd och många drunknade har alkohol i blodet. Det är onödigt att ’stiga upp i himlen’, alldeles för tidigt, av den anledningen.

Kristi Himmelsfärds dag är även Stora Metaredagen. Det har ansetts att det är idag som sommaren börjar och det stämmer för de sydligare delarna av landet. Att ge sig ut och meta just idag kan man göra överallt där det är öppet vatten och där man har fiskerätt som vattenrättsägare eller kortköpare. Ismete i fjälltrakterna fungerar fortfarande, men se upp med isarna. De har egentligen gjort sitt.

Nu lämnar vi definitivt den långa mörka vintern bakom oss. Äntligen kan vi ägna oss åt det intresse och det nöje där vi utvecklas år från år. Det är dags att sjösätta flugsvärmen från vinterns myskvällar och se vad den går för i konkurrensen med de äkta.

Jesus var en nog så hygglig och kunnig fiskare. När han var vid Gennesarets sjö, strax söder om Kapernaum, där han bodde när han inte var på resa, på den nordvästra stranden, lärde han Simon och Lukas att de måste lägga näten längre ut och det blev så lyckat att båten överfylldes trots att de fick hjälp. Och det var naturligtvis inte bra.

Men han var även mästare på hushållning. Vid ett tillfälle vid Galileiska sjön, Tiberias sjö, (västra stranden av Gennesarets sjö) bjöd han runt fem tusen man på mat genom att välsigna fem kornbröd och två fiskar. Och det räckte. Att omsätta den tron i praktiken skulle hindra dagens överfiskning.

Gennesarets sjö är Israels största färskvattenreservoar. Det är drygt fem mil runt sjön. För ett tiotal år sedan stängdes sjön för fiske eftersom överfiskning hotade fiskbestånden. Ifjol kom nästa problem, då noterades vattenbrist på grund av för lite regn. Och för stor förbrukning, kanske, men det nämndes inte. Apropå hushållning med naturresurser.

Nu följer vi Evelyn Lindströms (1909 -1990) vårsång och uppmaning till melodi ur J.S. Bachs Bondekantaten:

Nu grönskar det i dalens famn,
nu doftar äng och lid.
Kom med, kom med på vandringsfärd
i vårens glada tid!

Glad vår!

/Helge