Idag är Sveriges Nationaldag! Det finns gott om utrymme för att inse att nationaldagen är något större och märkvärdigare än vad vi verkar anse. I Norge är nationaldagen den syttende mai något större och riktigt stort. Vad förklarar skillnaden? Jag tror det är kriget när nazisterna kuvade, plundrade, avrättade och förnedrade i Norge. Jag kommer ihåg fredsslutet för 75 år sedan.

Och framför allt kommer jag ihåg ynglingarna från Norge som bodde hemma hos oss. De var mina bästa lekkamrater, vilket var viktigast för mig. Att de var flyktingar och motståndsmän kunde jag inte ens uttala. En av dem är kvar i Hede. På kyrkogården. Jag vårdar hans grav. Två fick låna mina systrars nya julklappsskidor för att ta sig in i Norge och göra motstånd. Varken skidorna eller mina lekkamrater kom tillbaka.

Idag, på självaste nationaldagen, skulle jag ha fiskat i de återställda strömsträckorna av Långåljusnan. Coronan kom emellan. Äntligen skulle jag ha varit med om det jag upplevde för sexti år sen, innan den så kallade utvecklingen gjort om ån till kanal för timmertransporter till kusten och elproduktion för ljus, kraft och värme. Nyttan var värdefull och bra, men konsekvenserna för ån var förfärande och hemska.

Julhelgen 2014 innehöll glögg, knäck, skinka och frid som vanligt. Lugnet gav mig en stund vid datorn att skriva ner tankar som vi tänkt och talat om i fiskevårdsföreningens styrelse sen länge. Den 12 januari 2015 beslutade styrelsen enligt förslaget och nu är det snart klart. Åtminstone öppnas nu hälften av de sju kilometer som är Långåljusnan som den var tänkt att vara, av och för naturen.

Nationaldagen är en stor dag för oss alla och för allt som gör att Sverige är Sverige. Dit hör våra älvar. Fyra får kallas nationalälvar. De är Torne-, Kalix-, Pite- och Vindelälven. De kallas nationalälvar därför att de inte byggts ut med vattenkraft och är skyddade. Det är bra! Men alla andra då?

I februari 1998 ställde riksdagsledamoten Torsten Gavelin en fråga i riksdagen som dåvarande miljöminister Anna Lindh besvarade såhär: ”Det är mycket viktigt att skydda de opåverkade vattendragen från utbyggnad av vattenkraft för att bevara den naturliga produktionsförmågan, den biologiska mångfalden, kulturmiljövärden, förutsättningar för friluftsliv samt den ekologiska och hydrologiska funktionen i landskapet”.

”Jag har inte för avsikt att till riksdagen lämna något förslag som innebär en försvagning av skyddet för älvarna eller av de orörda vattendragen”, sa Anna Lindh!

Det var ju bra. Men vad kan göras och vad görs för de ”rörda” älvar, som också är ’nationalälvar’ omgjorda till el, men där det fortfarande rinner några vattenskvättar som går att göra något av? En hel del, visar det sig. Långåljusnan är ett exempel. Fiskevårdsföreningar, kommuner, staten och EU satsar mer än någonsin på att även de, trots kraftutvinning, kan bli fungerande biotoper.

Det har betydelse för Långåfisket men framför allt för våra fiskar och övriga vattenlevande organismer. Att sportfiskaren är nummer två i vår prioritering beror helt enkelt på att finns det fisk kan man fiska.

Glad Nationaldag!

/Helge Jonsson