Nu är det Midsommar, igen!  Jag säger det så att det ska låta som en jämförelse med julen; ’nu är det jul igen!, sjunger vi om ett halvår och firar den höjdpunkten. Båda högtiderna har ton av kristna traditioner och värderingar med nya tillägg, åtminstone för julen med kommersen som kreverar i mellandagsrean! Ett och annat inslag har vi kvar från den tid vi var hedningar och hade andra gudar att förhålla oss till. Vår bondekultur, som följde årstidernas växlingar och traditioner, finns i behåll på många ställen och går i full blom, inte minst vid Midsommar. En och annan rest från den kulturen kan vi fortfarande snubbla över om vi tar oss ut från trängseln på nätet och den berusning som mobilen ger i skarp kontrast med nubben till midsommarsillen.

Det är behagligt att få blicka tillbaka på det som skapade lyckokänsla vid bestämda tillfällen och helger förr. Även det som man inte upplevt själv, men som man kan läsa om. Och det är en härlig känsla att hitta en och annan smula av det som var själva guldkornen i den mixen. Man kanske till och med kan känna av finstämdheten  och bli lite sentimental utan att bli förlägen eller ledsen för det..

Som nu. Vid Midsommar! Högtiden som är kryddad med allt det mest fantastiska som naturen ger oss, just nu, när den står i full blom och mening. Det är upplevelser som vi vill dela. Och som vi vill dela med oss av. 

Många kommer ihåg Långå som midsommarfesternas krönta festival. Mellan två och tre tusen kom till Långå och firade Midsommar med ett digert festprogram i nationell klass med dåtidens bästa underhållare och musikanter. Dansbanan och Skansen, Långå Skans, var hemvist för upplevelserna. Dansen pågick i femton timmar, fördelade på tre kvällar. Långå Skans kom till efter freden i Brömsebro den 23 augusti 1645, då Härjedalen blev svenskt. Några tänkta krig och stridigheter blev det inte. Peace, no war!, kan man säga om denna skans som återanvändes för nöjes och de nya traditionernas skull. Då blev Långå midsommarfirandets höjdpunkt och gemenskap i tre dygn.

Även om de omfattande festligheterna krympte ihop till en picknick med några enstaka bybor, så finns känslan av midsommarfirande kvar. Någon, som förberedde sin fisketur till Långå, frågade om det finns någon pub där man kan ta en öl och slå klackarna i taket. Det är i alla fall Midsommar! Jag förstår tanken och ambitionen som en del i dagens midsommarfirande och har full respekt för den. Av de omtänksamma svaren framgår att det är här man är på fisketur och tankarna på någon pub är avlägsna. Det är rätt tolkat och tydligt framställt av dem som med sin erfarenhet tolkar meningen med fisketuren i Långå.

En tur i Långåfisket är en större upplevelse än själva fisket! Det finns upplevelser och innehåll i Långå som är svåra att beskriva men påtagliga att uppleva. Jag förstår dem som får separationsångest vid avresan härifrån. Och jag förstår att längtan tillbaka är otålig. Naturligtvis finns förklaringar att hämta i själva atmosfären här. Kanske som denhär:

För några dagar sedan hade Tösen, en älskad häst, nåtts av den skröplighet som drabbar allt levande till slut. Lidandet behövde få en ände och efter tretti hästår fick Tösen somna in i blomdoften på den gård som varit arbetsplats och ett omtänksamt hem. Spiltan blev kvar, fylld av vemod som lindras av minnen, men med ihållande tomhet. Om detta säger man oftast att det är så’nt som händer. Javisst. Och sen är det inte mer med det. Eller?

Men här bevaras händelsen som upplevelse i bygemenskapen, med helt öppen sorg och saknad hos hästägaren och alla som kände Tösen och i öppen medkänsla och kärleksförklaring till ägaren, arbetskamraten, från hans sambo. Det är tillåtet att glädjas åt gemenskapen i livets alla skeden! Även i saknaden efter en häst.

Kan detta vara en av många förklaringar till påståendet om den harmoniska balansen mellan livskvalitén och naturkvalitén som finns i Långå. Ja, kanske det! 

När solen står som högst, når den inte högre. Den heller.

Glad Midsommar åt alla!

Helge Jonsson