Nils Edvard Nilsson föddes den 23 februari 1909 i Jönsnils i Långå som det fjärde barnet till Anna och Jöns Nilsson. I syskonskaran som var sju barn, varav fem levde till vuxen ålder, blev Edvard den förste som föddes i familjens gård, Jönsnils´, det torpställe som anlagts och upparbetats av föräldrarna vid Skansbergets fot i Långå, västra Härjedalen.

Nils Edvard Nilsson 1909 – 1994

Edvards stora intresse var fiske, särskilt på Grundsjön. Han fiskade hela året när det var tillåtet, såväl sommar som vinter. Efter regleringen av Mittån och dämningen av de båda Grundsjöarna, övre respektive nedre, i början 1970-talet hade han sin båt och ark upplagd i viken väster om nuvarande campingen på sjöns sydsida. Viken kallas ”Edvardsviken” efter honom.

Men Edvard fiskade naturligtvis i många fler vatten. Långåljusnan erbjöd bra fiske liksom tjärnar, sjöar och andra vattendrag runt Långå. Han var fiskerättsägare och hade tillgång till såväl spöfiske som nätfiske för försörjning i husbehovsfisket. Gästande turister, som hyrde in sig hos Edvard, blev återkommande år från år och en gedigen vänskap utvecklades. Vid ett tillfälle togs Edvard med på laxfiske i Orkla, en av de mest intressanta laxälvarna i Norge.

Edvards fisketeknik gick mestadels ut på flugfiske med långspö. Som ung pojke fiskade han givetvis bäcköring med spö och metmask. I den näraliggande Stortjärn i Långå fiskade han abborrar och även den uppskattade gäddan. Vintertid bidrog Grundsjöarna med den delikata laken. Färsk fisk var återkommande på menyn, men även den insaltade och lätt jästa ’gravfisken’ att jämföra med Rakörret i Norge.

Någon gång på 1940-talet köpte Edvard ett kastspö med multiplikatorrulle, en effektiv fiskeutrustning, men tekniskt ganska långt ifrån dagens rullar och spön. I slutet av 1950-talet skaffade han haspelspö, en nymodighet som han lärde sig att hantera med stor skicklighet.

Edvard var en händig person, det vill säga han var praktiskt lagd och skicklig på hantverk. Till de mest intressanta föremål som han efterlämnade hör hans pirkar, fiskepirkar, avsedda för vinterfiske och framför allt använda på Grundsjön för den berömda Grundsjörödingen, men givetvis även på andra sjöar inom Långåfisket i västra Härjedalen.

Han experimenterade med olika storlekar i tjock kopparplåt och varierande färger i koppar, mässing eller silver. Den fångstrika Edvardspirken kan på ena sidan bestå enbart av koppar och på dess andra sida av mässing eller silver. Några pirkar gjordes randiga, där ena sidan var av koppar och den andra randad med växelvisa remsor av silver respektive mässing med koppar i mellanliggande fält. Öglorna i pirkarna, där fiskelina respektive krok skulle fästas, gjorde han  oftast av koppartråd som förtennades och omsorgsfullt löddes ihop. Den begränsade tillgången till material kombinerades med uppfinningsförmåga, fantasi och förmåga att se något användbart i det mesta som kasserats. Innovation och återanvändning talar vi om idag.

Betrakta uppfinningsförmåga med detalj i krokrn som ska locka fisken, säkerheten i upphängaren och skickligt utfört hantverk.

Edvard fortsatte sitt fiske så länge hans förmåga bar honom. Nils Edvard Nilsson blev 85 år.

Helge Jonsson   [Systerson till Edvard och arvtagare till gården]